Med blicken mot gryningen
Livet går vidare. Även efter att vi har mist någon som står oss nära. Saker och ting kommer naturligtvis aldrig att vara desamma igen – men livet går vidare.
Många av oss har fått möta denna insikt under de senaste månaderna. När Covid-19, även kallat för ”coronaviruset”, lämnar ett spår av tragedi bakom sig kan vi inte längre värja oss för alltings bräcklighet.
Livet har en tendens att göra så: Att ta ner tillvaron på jorden och göra den ytterst påtaglig.
Vi människor har annars länge levt i en bubbla av att vi är oövervinnerliga. Som om vore vi något sorts undantag i den natur som vi alla är en del av. Kanske har vi till och med försökt gömma oss för döden, som om det vore ett alternativ.
När allt fler av oss nu tar kontakt med en begravningsbyrå i Malmö på grund av att de har mist en närstående så blir vi påminda om alla tings förgänglighet. Världen kommer att för evigt att vara en annorlunda plats efter att detta virus har passerat. På vilket sätt den kommer att ha förändrats återstår att se.
Vi kan redan se tecken idag där förändringar här och där börjar bli allt tydligare. Till exempel kommer vi kanske att vara lite mer rädda om varandra och ta hand om varandra på ett annat sätt än förut.
Dessvärre har vi en bit kvar tills situationen med smittspridningen har nått en hanterlig nivå. Det talas om risker för en andra våg som kanske är ännu värre. Vem vet?
Förhoppningsvis så har vi nått kulmen av denna pandemi i vår del av världen. Vi längtar alla efter att få vara med våra nära och kära – utan att behöva vara rädda för att kramas eller att helt enkelt ta en fika utan oro för att smitta ned varandra.
